^Karibien

Seglatsen från Franska Guyana upp till Karibien

Efter två veckor lämnade vi de små paradisöarna Djävulsöarna (eller Räddningens öar som de kallas översatt från franska) med en bra väderprognos, dvs inga hotande oväder på väg in mot Västindien. Månen gick alltmer mot fullmåne dag för dag och vi gladde oss över att återigen få nattligt sällskap.

Till en början hade vi bara svaga vindar och den nordgående strömmen var knappt befintlig, så de två första dagarna gick vi av och till för motor. Sakta kom vinden, men inte från ost-nordost som vi förväntat oss, utan mer från ostsydost. Och allteftersom vi lämnade Franska Guyana bakom oss, vred vinden mer mot syd och ökade, liksom sjön. Någonstans på vägen strax norr om ekvatorn passerade vi "doldrums" igen, en diffus gräns där havet blev skuttigt och skvalpigt och regnovädren rådde och "squalls" gjorde seglingen ryckig. Allt var metallgrått och blött som en vinterdag på Nordsjön. Men temperaturerna så mycket varmare i vattnet och luften såklart.

Medvind och medström...

Den berömda nordvästgående strömmen som vi hoppats på, hittade vi aldrig riktigt. Tidvis fick vi istället motström på 0.5-2 knop (!), liksom alla andra båtar som seglade till Tobago den säsongen.

Mycket fuktigt i Trinidad...

Här på Trinidad har dagarna med regn blivit allt färre och temperaturen på dagarna ökar.

Normalt har vi 30- 33 grader samt en luftfuktighet på 60-90%!!!